ut mot ett hav...

Idag blev det igen en tur ut på det blå, 

men denna gången tuffade vi fram i sakta mak. 

Solen sken och havet var lugnt. 

Vi styrde kosan mot Stubben men hamnade på Remsan,

vilket egentligen inte gjorde något eftersom vi aldrig förr 

stigit i land där. 

Båten tog in lite vatten men det blir ju lite mer spännande på det viset...

För att göra det hela ännu mer spännande stannade båten precis när vi närmade oss vårt mål...men i land kom vi...

...Och fint var det. Solen var lite för varm och måsarna hade lämnat lite för mycket spår över hela ön. Men annars var det alldeles underbart vackert.  

Funderade lite på hur länge man skulle orka vara kvar om man blev dumpad där alldeles, alldeles ensam...Jag skulle nog njuta stort ett par dagar eller så, men sen skulle jag nog ringa efter gubben och åka hem till familjen igen. Men nån dag skulle jag njuta av ensamheten och ljudet av vågskvalp och måsar.

Sol, vind och vatten är
 det bästa som jag vet
men det är på dig jag
tänker i hemlighet
Sol, vind och vatten
höga berg och djupa hav
Det, är mina drömmar vävda av

  Ta mej till havet, och gör mej till kung!

   Kung över sommar'n och natten