Jag har varit i storstan! Och då menar jag inte Kokkola utan storstan på riktigt. Jag har varit i huvudstaden och irrat runt med spårvagn tillsammans med mamma. Mamma som har bott i Helsingfors och studerat för ett antal år sedan var ju som hemma i staden. Men JAG som med mitt usla lokalsinne knappt hittar i Nykarleby var helt borttappad.
Orsaken till vår resa var inte att det efter 30 år nu var min tur att få spendera kvalitetstid med min mamma. (Även om vi kom fram till att vi förmodligen inte ens har varit så långt som till grannstaden ensamma). Nej, orsaken var att vi skulle vara kulturella. Gå på idols och teater. Och andas avgaser och gå på loppis.
Vi visste vilken spårvagn vi skulle ta utanför järnvägsstationen för att komma till Borgbacken. Vi steg på ,efter att moderna som vi är betalat biljett per sms, satte oss ner och konstaterade att vi ännu har gott om tid. TILLS mamma konstaterade att spårvagnen gick åt fel håll...Så typiskt att spårvagnen just den helgen vi är där kör en undantagsrutt p.g.a vägarbete. Vi tar alltså en sväng runt Helsingfors och konstaterar lite smånervöst att vi INTE har så gott om tid på oss längre. Vi som ALLTID är i tid. Vi som har fått fribiljetter och ska föreställa supportergänget. VI kommer för sent. Känner oss sen ändå lite småviktiga när vi tränger oss före hela den långa kön utomhus och inomhus och blir insläppta som värsta VIP-gästena. Nåja, vi kom dit och hejade och hurrade fram Torsten.
Vi körde såklart på budgetversionen men jag tyckte hotellet var ett bra alternativ och prisvärt. Ingen frukostbuffé men det skulle vi inte ha haft tid med iallafall.
Vi drack pulverkaffe och medtagna kex istället. Lika bra det...
Så hade vi slagit på stort och beställt biljetter till Kristina från Duvemåla. Fin föreställning.
Så rusade vi iväg för att hinna med några loppisar innan tågresan hem. Ivrigt bläddrade vi bland dom otroligt fina klänningarna...som var såååååå dyra så det blev inga fynd gjorda.
Sen kommer man hem och får set att gubben och barnen har storfyndat under tiden jag var borta.
Evert Norrbacks gamla fina trälåda (som jag hittade på findit strax innan jag åkte iväg). + en hel hög med gamla dörrar bl.a denna vackra gamla dörr. Så fin så man nästan blir tårögd.
Nästan det största fyndet gjorde jag sen när jag öppnade trälådan
under allt innehåll. Längst ner på botten hittade jag några skatter.
Och sist men inte minst något som gjorde mej sååååå lycklig!!!
Edgar Norrbacka 20/8 1940
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar