"Mamma, den skogsgalnaste i familjen"....

Fick kommentaren en förmiddag då jag och Svante traditionsenligt trampade ut till vårt kantarellställe. Vi brukar plocka mellan 2-7 kantareller varje höst. Och oavsett mängden är han lika lycklig varje gång. Har ingen aning om varför...tror det bara råkade vara så att vi hittade en liten kantarell en gång av en slump och efter det har han blivit den "kantarellgalnaste" i familjen. Och eftersom jag då fått utnämningen skogsgalnast i familjen, så utgör ju vi den perfekta duon.

Otaliga är de skogsturer vi gjort tillsammans. Men av alla barnen är han den som är ivrigast att följa med. Och eftersom vi spenderat mycket tid ensamma på dagarna så har vi fått göra vad vi vill.

(Nästan) alltid lika glad. Åtminstone på bild!

Lite rädd är jag nog för vilda djur i skogen. Men det är inget jag låtsas om. Kan helt enkelt inte låta rädslan förstöra något så trevligt. En tiger mötte jag en dag, men han såg så ofarlig ut så jag  blev knappt rädd. Har inte sett några farliga djur hittills. Inte ens en älg. Hjortar och rävar, men det är helt okej.

Det krävs en hel del övertalning för att få med sej denna bokmal ut på en tur. Men bara han kommer sej iväg så är det alltid kul.

Man måste ju få stanna och beundra utsikten ibland...

Att cykla längs skogsstigarna med en bra cykel utan någon som sitter i sitsen bakom, är något jag inte trodde skulle vara så kul. Men det är ju huuuur roligt som helst!!!

Här känns det nästan som att man hamnat i Lappland

Man går ju ingenstans utan picknick

Hopplös eller hoppfull??

Hittills inga ben brutna...

Det kan vara riktigt mysigt inomhus också

Vi har firat villa-avslutning. Men tror vi inte avslutar riktigt ännu...

Vi traskar vidare mot nya äventyr...

Dags igen?? Vi får se...

Här är jag då igen. Lika ivrig att starta upp bloggen som vanligt efter ett långt uppehåll. Och lika stor är risken även denna gång att det rinner ut i sanden. Finns ju så mycket annat som ska hinnas med.
Kan omöjligen ta med allt som hänt sedan mitt senaste inlägg för typ två år sedan...men egentligen har inte mycket nytt hänt sedan dess. Förutom att vi skaffat hund

En ny lurvig familjemedlem

Annars har vi spenderat sommaren på sommarstugan. Vi har simmat mer än någon sommar hittills. Säkerligen mer än alla somrar hittills ihopräknade tillsammans. Men härligt så. Ska inte klaga på värmen men är ingen solmänniska så hösten är riktigt välkommen nu.

Vi hade en rejäl storstädning innan vi flyttade ut till stugan. Vissa gjorde annat än städade. Vår bokslukare verkade inte medveten om att det städades runtomkring...

I början av sommaren var det inte lika soligt och varmt. Men det påverkade inte vissa nämnvärt...

Vi har hunnit med en hel del utflykter. Konstigt tycker jag som känner att vi är väldigt mycket hemma. Men ser man på bilderna verkar det som att vi gör en hel massa utflykter. Vi åker aldrig särskilt långt. Dom flesta äventyr sker runt husknuten. Men vi bor på ett helt fantastiskt ställe. Vi har både öppet hav och djupa skogar precis runt hörnet. Tacksam är jag för det.

Vi har varit till Äkäslompolo både höst och vår. En uuuunderbart vacker plats. Vi trivs alla fantastiskt bra där!

Åbo slott och stafettkarnevalen. Häftig upplevelse

Vi har samlat på oss gamla cyklar. Nu har alla varsin sommarcykel. Vi har cyklat många turer till stranden

Man kan behöva vila sej lite efter en sådan tur

Ibland har man stranden alldeles för sej själv...

Malte kollar utsikten

Med vimden i håret. Mot havet

Vi har traskat runt i närmiljön

Olikt oss, men vi har varit i Hufvudstaden på husbilssemester. Intressant med museum tyckte vi.

Lite picknick har  i hunnit med. Här på fyrön Stubben

Noomi med sitt vrålåk

Inte helt hopplösa

Skog...det är ju helt underbart med skog

Vi tackar och bockar för denna sommar. Nu ska jag försöka återkomma lite oftare...