"Mamma, den skogsgalnaste i familjen"....

Fick kommentaren en förmiddag då jag och Svante traditionsenligt trampade ut till vårt kantarellställe. Vi brukar plocka mellan 2-7 kantareller varje höst. Och oavsett mängden är han lika lycklig varje gång. Har ingen aning om varför...tror det bara råkade vara så att vi hittade en liten kantarell en gång av en slump och efter det har han blivit den "kantarellgalnaste" i familjen. Och eftersom jag då fått utnämningen skogsgalnast i familjen, så utgör ju vi den perfekta duon.

Otaliga är de skogsturer vi gjort tillsammans. Men av alla barnen är han den som är ivrigast att följa med. Och eftersom vi spenderat mycket tid ensamma på dagarna så har vi fått göra vad vi vill.

(Nästan) alltid lika glad. Åtminstone på bild!

Lite rädd är jag nog för vilda djur i skogen. Men det är inget jag låtsas om. Kan helt enkelt inte låta rädslan förstöra något så trevligt. En tiger mötte jag en dag, men han såg så ofarlig ut så jag  blev knappt rädd. Har inte sett några farliga djur hittills. Inte ens en älg. Hjortar och rävar, men det är helt okej.

Det krävs en hel del övertalning för att få med sej denna bokmal ut på en tur. Men bara han kommer sej iväg så är det alltid kul.

Man måste ju få stanna och beundra utsikten ibland...

Att cykla längs skogsstigarna med en bra cykel utan någon som sitter i sitsen bakom, är något jag inte trodde skulle vara så kul. Men det är ju huuuur roligt som helst!!!

Här känns det nästan som att man hamnat i Lappland

Man går ju ingenstans utan picknick

Hopplös eller hoppfull??

Hittills inga ben brutna...

Det kan vara riktigt mysigt inomhus också

Vi har firat villa-avslutning. Men tror vi inte avslutar riktigt ännu...

Vi traskar vidare mot nya äventyr...