Att uppskatta livet....

Har varit så gott som instängd och isolerad med två sjuka, mer eller mindre gnälliga, barn (och gubbe) i en vecka snart och har haft ganska svårt att finna någon som helst anledning att njuta av livet. 
SÅ...Idag då jag fick en stund över för mej själv bestämde jag mej för att  försöka vara lite mindre stressad och allmänt "led" och fundera på vad det är som gör att mitt liv är så bra... här är vad jag kom fram till:

Det krävs inte ett konto fyllt av pengar...dyra resor...en garderob fylld av nya märkeskläder...den nyaste prylen...dyraste telefonen...
Det krävs egentligen inget mer än att man stannar upp en stund och ser sej omkring på det man har...allt det som finns rakt framför nosen, det som man kanske glömmer bort att uppskatta...  

Jag har inget av det jag precis nämnde  här ovanför...Jag är mer en fattig hemmamamma klädd i loppiskläder som sällan (aldrig) kommer iväg utanför Finlands gränser. Jag har den BILLIGASTE telefonen (huvudsaken att det går att ringa med den), ingen egen dator...
Men vad har jag då egentligen?     Jo...

...Två fina barn...

en dotter

en son

  ...Kärlek...en vän, en trygghet...världens finaste! 

  ...En Familj...

 


..ett hem...ett vackert hem...




...och havet och naturen alldeles utanför husknuten...

...Skog och hav och äventyr...

 
...möjligheten att skapa oförglömliga
barndoms minnen...

Ja...listan kan göras hur lång som helst..En lista med saker som jag får alldeles gratis...dags att vara lite tacksam!! 

Så Dagens uppgift till dej är att fundera lite extra på vad du har att vara tacksam för...

Dagens visdomsdos av Ernst

"Det spelar nog ingen roll hur mycket elektriskt ljus man tänder, så har den lilla öppna lågan en synnerligen märkvärdig kraft"

"Det här fönstret ger väldigt skön kontakt mellan ute och inne. Det är som om att ute och inne vill varandra någonting."

  

"Man blir lite varm i hjärtat när man sitter framför ett så här gammalt hus.

"Här sitter jag och känner in rummet"

  

                    

"Nu kan jag inte vara kvar här längre. Jag börjar att få sådana här konstiga ögon. Jag ser en massa möjligheter."