vardagsliv

Nå NU är det då äntligen dags för ett riktigt inlägg!!! Semesterslöandet är förbi och vardagen har kommit...och med vardagen kom förskolestart för vissa, tillbaka till arbetslivet för andra...och så för dom lyckligt lottade så fortsätter livet som vanligt på hemmafronten. Jag har den stora förmånen att tillbringa mina förmiddagar tillsammans med denna ytterst trevliga prick. Känner mej väldigt tacksam över den möjligheten!

Sen det mindre positiva är då att på bara några dagar har min stora snälla flicka förvandlats till ett mindre gulligt TROTSÅLDERSMONSTER!!!! Jag hade ju redan hunnit pusta ut och trott att den lilla korta perioden i somras var hennes trotsålder...men ack så fel man kan ha!!! Nu har det då brakat loss ordentligt!!! Det är upp som en sol och ner som en pannkaka! Skrik och gråt och tvärtemot...Vi har också fått ta till "Super-nannys-time-out-metod". 

Men det positiva är att det går över väääääldigt fort...för henne...men mamma suckar en lååång stund efteråt! Sen när pappa kommer hem och frågar hur dagen har varit får han ett glatt svar av sexåringen att det har varit "UTMÄRKT!"...mammas svar är en suck...men man måste väl bara konstatera att det är en övergående fas och att det sedan är några år att pusta ut innan tonåren.

Och så får man glädjas över alla fina förlåt-kort som man får efteråt...

Nåja nu till lite trevligare saker... förskola är bra!! Och väldigt uppskattat. Sen är det också ganska trevligt att dom har så korta dagar så man hinner med allt möjligt annat skojigt också. Vi har t.ex tagit igen alla sommarens missade stranddagar nu istället. Packat med oss lite smått och gott och spenderat sköna timmar på stranden. Ingen trängsel alls. Bara njuta...

vissa dagar har solen värmt och vi har njutit av barfotadans i sanden...

...andra dagar har vi tagit på oss regnkläder och hoppat ikapp i sandhögarna

...fyndat en fin stubbe som nu står i stenträdgården...

...vattnet var kallt men spegelblankt ...

...Sen en kopp varm kakao och nybakade bullar i skogen... 

 Det är sådana dagar jag vill minnas då vardagen suger all kraft ur mej...och det är sådana dagar jag vill och hoppas på att barnen minns då dom blir stora. Likadant som jag minns min barndoms äventyrliga utflykter som pappa skapade. Man behöver inte åka långt för att det ska bli ett oförglömligt äventyr!

 Så har vi firat villaavslutning...

 Varit ute i lingonskogen...

 Och spenderat otaliga förmiddagstimmar i sällskap av legokappsäcken!

 Så gjorde jag och Noomi sommarens nästa bästa fynd...en stooooor påse med knappar för 4 €!!! Som barn älskade jag att sortera knappar. Min faster hade en stor burk med knappar som vi tog fram och sorterade då vi var på besök. Man kunde sitta hur länge som helst. Nu när jag hittade påsen med knappar och vi satte igång och plockade runt bland alla färgglada knappar i olika former kom jag på att jag fortfarande tycker att det är minst lika kul!

Så har jag och barnen sovit över hos systeryster i hennes mormorsstuga. Vi sov inte på köksgolvet trots att det ser ut så. Syster började elda i vedspisen och för Malte betyder det mys. Så han släpade med sej filt och kudde och låg ner på köksgolvet och ville ha "fåggås (smörgås) på sängen". Ska ta mer bilder från mysiga stugan nästa gång jag är på besök.

 Nåja det får vara nog för denna gången nu...ska försöka få igång lite kreativitet här hemma så jag får något att visa upp. Ska snart sätta igång med min "Ernst-lampa". Ha det så fint!

"uusäkta kan man också sej..."

som Malte brukar säga...

Jag ber alltså om ursäkt för att det inte händer så mycket här för tillfället...inga bilder, inga historier, inga fynd...INGENTING!!! Ska skärpa mej...så snart jag bara orkar och får inspiration igen. Då jag vant mej vid att tvingas stiga upp före sju på morgonen. Inte van med sånt alls. Skulle visa upp lite fynd från årets juthbackamarknad...men...jag gjorde INGA fynd!!!! Hör och häpna!! Sen krånglar min kamera vilket gör att det har blivit taget alldeles för lite bilder på sistone...men kära vänner...SNART ska jag skärpa till mej!!!!!Måste bara komma iväg en sväng på en ordentlig loppisrunda så jag får något "nytt" att visa upp.

Tålamod och på återseende och sov så sött!!

hejhoppis loppispoppis

 SÅKLAAAAART att det blev en sväng via grannstadens loppisar på hemvägen från Öja. Det var varmt och kvavt och den riktigt äkta loppisivern ville inte riktigt infinna sej. Kanske berodde det på att båda barnen var med (fast dom uppförde sej EXEMPLARISKT)...eller så berodde det på att det var för svettigt och trångt och allmänt varmt och ofräscht. Tror faktiskt mest på det senare.

Nåja hursomhaver...några fynd kom jag hem med.

 Alla burkarna är inte inhandlade denna gången...egentligen bara Strepsils-burken och dom röda godingarna. Den lilla minikalor-burken hittade jag nergrävd i en grop med diverse skräp vid villan i Öja. Den härstammar från min mormors tid.

Detta lampskelett för endast 2 Euro jublade jag över!!! Har länge letat efter en sådan och efter att för nån vecka sedan ha sett Ernst trolla ihop en fin lampa av något dylikt är jag nu säker på att jag ska ha en sån ovanför vardagsrumsbordet. Ska bara inhandla nåt fint snöre att vira runt med. Återkommer...

Packa pappas kappsäck. Högen blir högre och växer. Det nyaste tillskottet i kappsäcksfamiljen är den som är näst högst upp i stapeln. Fick "ärva" den av gubbens mormor. Ingen annan ville ha den...konstigt...

 Har samlat på mej lite udda dricksglas. Vissa finns det flera av, några bara i ett exemplar. GILLAR!!

 Lite plasticfantastic blev det också. Noomi och jag packade på oss en hel hög med färgglada bunkar, brickor och koppar. Alla är inte med här.

Sist men inte minst denna mysiga badrock som jag sitter och myser i för tillfället. Hur charmig som helt...eller...tja...lite mysig åtminstone!

 Igår mötte jag två vitsvanshjortar när jag var ute på länk i skogen. Vet inte vem av oss som blev mer rädd. Men vi stannade allihop och tittade på varandra en stund. Lite magiskt faktiskt...

SKEPP O`HOJ

Jag och barnen spenderade några sköna dagar i Öja och hann med en hel del äventyr. Vi hade ganska tur med vädret och lyckades pricka in några solskensdagar mellan regnskurarna.

 Det största äventyret var när vi packade in hela skocken i två båtar och begav oss ut till havs en dag. Vi hade noggrant följt med flera mer eller mindre lovande väderleksrapporter och valde sen att tro på den som visade sol och vackert  väder. Det visade sej stämma till största delen.

Kapten Antons båt visade sej ha en stor dragningskraft bland dom coola kidsen. Men Malte (som av någon anledning är lite rädd för morbror Anton) sade bestämt att han skulle med gula båten.

 Vi i gula båten kom iväg först och Malte somnade direkt

 Han missade när tuffingarna kom ikapp och åkte förbi. VISSA vinkade LITE väl glatt och stolt när dom fräste förbi.

 Noomi och småkusin Liljan hörde till coola kidsen.

 Kapten Peter njöt och brydde sej inte nämnvärt om att han blev omkörd. Att i sakta mak tuffa fram har också sin charm ansåg vi i gula båten.

Malte hade tur och vaknade till liv då vi mötte detta ekipage

Och till slut kom även vi fram till dagens utflyktsmål som var "Brunos" i Larsmo skärgård. En ö som har allt. Strand, skog, stenar och klippor.

 Bekvämligheter som sovstuga och utedass finns

 För den mindre bekväme och icke så kräsne finns även denna mindre lyxiga sovstuga. Lite småunken men charmig.

 I mars 1938 for någon på långfärd. Jag hoppas dom har kommit tillbaka...

Mor och far hade inhandlat ett "nytt" tält som såklart måste provuppsättas. 

 Gardiner i fönstret

alla hjälpte till på sitt sätt. Malte slog storasyster i huvudet med hammaren.

 

Noomi och Liljan fick dagens största överraskning när dom öppnade tältet och ut kom 

"Mannen med dom gula byxorna"!!!  

Mannen med dom gula byxorna dyker alltid upp när det är dags för en stämningshöjare. En sång, en dans eller lek och spel. Vad som helst kan hända när han kommer...

 Denna gången blev det dans i tältet och sen spel på stranden.

 Och mat såklart

Sen blev det rundvandring på ön

 Det var kvavt, svettigt och myggigt. Men värt besväret!

 Svärmande föräldrapar

På tillbakavägen började hotfulla moln visa sej på himlen så vi ansåg att det var tid att packa ihop vårt plick-och-plock (inte lite) och bege oss hemåt.

 En något motsträvig Malte fick smått tvingas ombord på kapten Antons båt eftersom regnet plötsligt öste ner och vi ville komma hem så fort som möjligt.

Sen fick vi hålla igång för att hålla oss vakna hela vägen hem...